Pressklipp

Brev från min pulpet 2014 

Anna Lena Bengelsdorff rör sig vant och hemtamt i historien, antikens arv, kreatursdriften på Kila gård, upplevelserna med aktiva och begåvade ungar i hem och skola.
Hennes kåserier i Hufvudstadsbladet kommer att vara aktuella, roande eller tankeväckande åtminstone två-tre generationer framåt.
Ralf Friberg i Västra Nyland och Vasabladet

Det märks att Bengelsdorff är en person van vid att skriva och uttrycka sig kultiverat men ändå underhållande. Med fasta steg men utan brösttoner eller buller rör hon sig hemvant i skog och mark, talar med gamla och unga, reflekterar och kommer med aha-upplevelser.
Oberoende om Anna Lena Bengelsdorff tar sats i historiska återblickar eller slår ett slag för naturen i nutid resonerar hon logiskt och inkännande, man tror på vad hon säger.
Egil Green i Borgåbladet

Bengelsdorff tar sina läsare på allvar. Hon tror att vi klarar av ett nyansrikt språk. Ofta när jag gläds åt de finurliga ordvändningarna och oförvägna formuleringarna tänker jag att det är det mest finlandssvenska språk som finns. Det är ett språk som i likriktningens tid sällan numera ses i tryck.
Bengelsdorff öser ur minnets djupa brunn. Hon drar paralleller från antika myter till nutida företeelser. Hon citerar odödliga författare och unga abiturienter. En ton av varm mänsklighet klingar genom hela kåserisamlingen.
Tove Fagerholm i Åbo Underrättelser

I den senaste boken finns några texter med beröringspunkter till Ukraina, som plötsligt fått mer aktualitet. Bengelsdorff hämtar även inspiration för sina texter i anekdoter som hör samman med minnen från skolvardagen och forna elever. Allt detta inramas emellanåt av naturobservationer som på olika sätt utgör en fond för de stämningar och ämnen som texterna förövrigt behandlar.
Camilla Lindberg i Västra Nyland

Anna Lena Bengelsdorff har en ovanligt bred kunskapsbas att ösa ur. Hon har varit lärare i historia, nationaekonomi, samhällslära och humanekologi och står därtill stadigt med fötterna på jorden i hemgården Kilas ekologiska jordbruk och boskapsskötsel. Hon är vetgirig av naturen och kombinerat med hennes breda och djupa allmänbildning leder vardagens upptäckarglädje ofta till hisnande djupdykningar i historiska skeenden, myter, traditioner, livsfilosofi.
Maj-Britt Paro i God Tid

Brev från min pulpet för osökt mina tankar till Guss Mattssons Idag-kåserier. Gemensamma nämnare är fräschören, mångsidigheten, det goda språket och konsten att inte säga allt i Olof Lagercrantz anda.
Benita Ahlnäs i Hembygden

Så som i sina tidigare böcker kan Anna Lena både underhålla och väcka tankar, det gör att man återkommer och öppnar boken på nytt.
Micke Godtfredsen i Landsbygdens folk

Funderingar, 2009
”Anna Lena Bengelsdorff har ett rikt liv med vardagslycka. Hon fångar sin dag och möter människor med glada ögon och reflekterar över sina upplevelser. Som pensionerad lärare i historia öser hon gärna ur minnen från skolvärlden. Insikterna vore särskilt nyttiga för blivande skollärare.
Men hennes register är ännu bredare. Hon är engagerad i kreatursskötsel, hyllar den allvetande bonden och står nära natur och vattenyta i sin kajak.
Med ömhet och humor skildrar hon en åldrig far och vetgiriga barnbarn. Utan att höja rösten men med fin ironi tadlar hon tidsfenomen som står i konflikt med humana livsideal. Texterna är renons på självcentrering och inbjuder till fortsatt tankeutbyte”
Vasabladet

”Det här är en bok som man gärna har vid sängkanten eller på bordet bredvid sig. Man kan läsa ett kort kåseri under några minuter, lägga den åt sidan och ta fram den igen nästa gång man vill känna ett glatt småleende leta sig fram”
”..de facto god litteratur, inte bara en dagslända i en tidningsspalt”
Borgåbladet

”En bok full med livsnära texter”
”De levnadsbejakande texterna tangerar även små episoder hämtade från familjens köksbord, djur, natur och ibland skymtar en mild samhällskritik fram”
Västra Nyland

I sin nyutkomna kåseribok Funderingar sätter Bengelsdorff fingret på många ömma punkter. Så är hon också privilegierad att kunna se på tillvaron från olika vinklar, som lärare, jordbrukare, husmor och farmor”
”Anna Lena Bengelsdorff är inte bara en god pedagog utan en iakttagare som kan utnyttja vardagslivets poänger”
Hufvudstadsbladet

Funderingar som får en att fundera
Man kunde kalla Anna Lena Bengelsdorff för den jordbrukande läraren eller den undervisande jordbrukaren.
Hon rör sig obesvärad över en vid skala. Det gäller från daggmaskar, myror och deras funktion i universum till Cicero och Rousseau.
I boken “Funderingar”, en samling av kolumner, varav de flesta publicerats i Hufvudstadsbladet märker man i alla fall att gärningen som mångårig bildare upptar en stor del av hennes värld.
Landsbygdens Folk

Anna Lena Bengelsdorff har sammanställt ett mångsidigt urval av de närmare 400 kåserier som hon under det senaste decenniet skrivit för Hufvudstadsbladets kultur- och dagbokssidor. Det anspråkslösa tonfallet anges redan i titeln, Funderingar. Men funderingar omfattar mer än det tillfälliga, de tenderar att pågå och aktualiseras på nytt i olika sammanhang. Så är det också med Bengelsdorffs iakttagelser; de aktiverar egna tankar och erfarenheter. Perspektiven speglar författarens olika roller: lärarens, jordbrukarens, moderns, far- och mormoderns. De bottnar i olika verkligheter: naturen, livet på landet, storstadsmiljön, närsamhället, skolan, familjen. Insiktsfullt, med underfundighet och humor förankrar hon sina skildringar i vardagliga situationer som sedan blir inkörsporten till engagerande resonemang kring grundläggande frågor av varierande slag, t.ex. Kommer begreppet bildning att återfå sin position utan baktankar på marknadsförmåner? Hur bevarar vi lusten att lära i vår del av världen? Vilka är våra möjligheter att hålla kvar entusiasmen hos barn och unga?
Bibliotekstjänst, Sverige

Bildningens höga visa
En måndag i mars blev jag uppgiven och arg. jag läste de anonyma nätkommentarerna till Hufvudstadsbladets artikel om utvisningen av Eveline Fadayel.
Uppgiven blev jag av innehållet i många kommentarer som andades en förfärande syn på människor i allmänhet.
En måndag i mars blev jag upplyft, åtminstone en aning. Det var samma måndag och jag inledde läsningen av Anna Lena Bengelsdorffs bok Funderingar…
Bengelsdorff skriver knappast anonyma hatkommentarer Hon skriver korta texter där hon försvarar det hon tror på. Hon tror på livet, bildningens betydelse, djurens rättigheter och framförallt en human människouppfattning…
Huvudparten av de livsbejakande texterna, jag vill ogärna kalla dem kåserier för de är djupare än så, är publicerade i Hbl.
Jag gjorde mentala anteckningar om visa ord, som var värda att citeras. Men så gav jag upp, de blev för många. Alla som jobbar med barn och unga eller som har unga människor i hushållet har nytta av hennes tankar, som andas stor respekt för individen.
Tidningen Läraren

Mera Funderingar,  2010
Anna Lena Bengelsdorffs värld har sitt centrum på hemgården Kila i Bromarf, där hon ägnar sig åt ekologiskt jordbruk och boskapsskötsel. Samtidigt är hennes värld gränslös, både i tid och rum.
Hon kombinerar en allomfattande vetgirighet med en gedigen allmänbildning, och formulerar sig med varm humor och kritisk skärpa. Alltmedan barnbarnen och deras lilla värld är en ständig källa till glädje och förundran
GOD TID

Bengelsdorffs styrka är det lugna berättandet parat med observationsförmåga och varmhjärtat engagemang. Hon jagar aldrig poänger eller lustigheter, de inordnas helt naturligt i texterna, ibland bara som en mild ironi. Men hon har alltid ett angeläget ärende.
Hufvudstadsbladet

Anna Lena Bengelsdorff kan skriva om allt från klassisk grekisk mytologi till engelsk ligafotboll och hon associerar friskt mellan olika ämnen där barnbarnens funderingar får stå för kommentarer som visar hur enkelspårigt vi vuxna ofta tänker.
På tvåhundra sidor får läsaren ryckas med av humor, intelligens och värme, ibland med en hälsosam dos av ironi.
Borgåbladet

Bengelsdorff gläntar på dörren till en värld där generationer möter varandra och kunskapsförmedlingen och värdeöverföringen sker mitt i livet. I Bengelsdorffs värld åtnjuter barnen (elever och barnbarn) respekt. Deras komiska uttalanden är ofta träffsäkra och pekar mot en högre visdom som kan vara användbara i livets kretslopp.
Västra Nyland

En kåsör skall kunna presentera sina reflektioner på ett lättfattligt sätt, fånga och hålla läsarens intresse och helst kunna dra slutsatser som lämnar till eftertanke. I ”Funderingar” visade Anna Lena Bengelsdorff prov på att hon behärskar allt detta. Så även i den nya boken. Samtidigt visar hon också nu att hon vågar ta ställning. Stämningen och mysstunderna med barnbarnen finns med, men också den bitande kritiken.
Landsbygdens Folk

Texterna handlar ofta om minnen från Bengelsdorffs långa lärarbana, fyndigt ihopkopplade med någon vardaglig incident eller världshändelse. Ofta är det roligt, välformulerat och ibland rörande.
Ämnet behöver inte vara stort för att vara viktigt.
Kyrkpressen

”I vår snuttifierade värld är det skönt att stöta på ett kåseri, som trots det lilla formatet ändå lyckas sätta in skeenden i ett sammanhang. Det lätta humoristiska greppet är ofta skenbart, det ligger en viktig insikt på djupet. Sin livsvisdom förmår Bengelsdorff förmedla utan pekpinnar, läsaren får själv dra sina egna slutsatser.”
Kirkkonummen Sanomat

Bengelsdorff är skarpsynt, lyhörd och livsklok. Allt hon skriver bär prägel av en djupt humanistisk syn på tillvaron. Hon är uppfriskande fri från självupptagenhet och visar i alla sammanhang en genuin respekt för individen. Hon kan tala om skoltrötta tonåringar och lätt beskänkta herrar utan ett uns av fördömande. Med humor och fin ironi iakttar hon tillvarons många besynnerligheter. Hon förundrar sig, funderar och söker efter sammanhang.
Det finns litterära anspelningar i många kåserier, ofta också direkta citat. Bengelsdorff är oerhört beläst och hennes associationsfält är påfallande brett. Ändå blir den lärdom hon förmedlar aldrig svårsmält, hon är den borne pedagogen som med varsam hand låter citat och historiska fakta belysa den verklighet hennes kåserier berör. Hon vägrar att underskatta sina läsare men visar dem respekt och hänsyn.
Bengelsdorffs språk och ordval har en starkt personlig prägel. Läsaren känner strax igen en bengelsdorffare: klara, raka formuleringar, utmärkt syntax, levande och målande beskrivningar, personliga erfarenheter, som utan åthävor blir allmängiltiga, tankar som envist börjar leva sitt eget liv efter avslutad läsning. En bengelsdorffare har precis allt det som kännetecknar god litteratur.
Åbo underrättelser

Fredagsläsningen av tidningen Hufvudstadsbladet erbjuder nästan varje gång ett fyndigt och kultiverat samtal. Kåsören Anna Lena Bengelsdorff har vunnit många läsare med sina betraktelser över stort och smått i livet
Författaren tar fasta på händelser i den lilla världen , men kan geschwindt öppna perspektiv som når ända till antiken , världskrigen, stora statsmän och annat tungt gods.
Kåseripegasen har lätta hovar i det bengelsdorffska stallet. Noggrant avlyssnade repliker av barnbarnen kan fogas till stingande inlägg om dagens industriella djurskötsel.
Författaren Mikael Enckell beskriver i ett högst läsvärt förord till ”Mera funderingar” essän och kåseriet  som syskon. Båda begränsar sig till ett vid nedskrivningsögonblicket inmutat personligt  erfarenhetsområde. Båda förmedlar erfarenheter och kunskaper. De utgör avsnitt av en halvt omedveten livslång upplevelsehorisont, säger Enckell. Så är kåseriet en förening av tillfälliga incitament och en personlig hållning. Just så är det med Anna Lena Bengelsdorffs tilltalande kåserande.
Vasabladet

Eirik Hornborg
Orädd sanningssägare och rättskämpe

Anna Lena Bengelsdorff är rätta personen att skriva en biografi över Eirik Hornborg. Hon är pensionerad historielärare och har djup förankring iden miljö som Hornborg levde i. En styrka i biografin är att hon kunnat stöda sig på rikligt arkivmaterial och låta Hornborg själv tala genom att citera utdrag ur brev, dagböcker, artiklar och böcker. Hon har även kunnat intervjua gamla elever som i klassrum upplevat läraren Hornborg. Anna Lena Bengelsdorff har arbetat frqm en av de gedignaste biografier jag läst.
Levi Ulfvens i Vasabladet

Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en biografi som lyfter fram Eirik Hornborg i helfigur. Det måtte ha varit ett kolossalt arbete. Hornborg var flitig med pennan. Det finns dagböcker, uppsatser, loggböcker, anteckningar, artiklar, fyra självbiografiska böcker, femton romaner, en hel rad böcker om historia och därtill kommer en stor korrespondens.
Att vaska fram det väsentliga ur detta enorma material kan inte ha varit lätt. Anna Lena Bengelsdorff är själv historiker och har ett långt lärarliv bakom sig. Hon är van att strukturera och disponera sitt stoff. Skolmannen, författaren, publicisten och retorikern Eirik Hornborg får tydliga konturer.
Det som her denna biografi en alldeles speciell värme är att Bengelsdorff i alla sammanhang sätter människan Eirik Hornborg i centrum. Genom dagbokscitat och brev talar han direkt till läsaren. Vi får möta en känslig ochidealistiskung man som läser, seglar, vandrar och umgås med vännerna. Han söker sin identitet, han formulerar sina ideal, han ser på världen med öppna ögon och tar ställning.
Tove Fagerholm i Hufvudstadsbladet

Anna Lena Bengelsdorffs bok kan varmt rekommenderas till historielärare och till alla som vill försöka förstå de första femtio åren av den unga republikens historia.
Tidningen Läraren

I Anna Lena Bengelsdorffs mångskiftande och intresseväckande biografi över Eirik Hornborg framstår skolmannen,författaren, seglaren, publicisten, politikern och retorikern Eirik som ett moraliskt ankare för svenskheten i Finland, en andens riddersmanutan fruktan och tadel, en rättskämpe med omutlig sanningslidelse.
Marit Lindqvist i Svenska yle