År 2018 gav Bengelsdorff ut Mustafa Saeed Al Hashims bok ”En barndom i Bagdad”, där denne berättade om sin uppväxt i denna myllrande metropol vars rika historia kommit helt i skuggan av krisrapporteringen. Al-Hashim hörde till dem som hamnade i, eller kanske hellre fick komma till, Finland under det stora flyktingåret 2015.
Nu berättar Bengelsdorff brödernas fortsatta historia i den lilla men rika boken ”Långväga gäster”.
Boken kunde kallas en motbok till både den demoniserande bild de främlingskritiska kretsarna sprider och den krisinriktade rapportering som dominerar medierapporteringen om flyktingar.
”Långväga gäster” är en bok om en positiv attityd och tro på möjligheterna i ett nytt hemland, men också alla hinder, alla byråkratiska krumbukter och ogin inställning som ställer hinder för integrationen.
Samtidigt visar Bengelsdorffs nyktra kommentarer att hon inte är någon blåögd flyktingkramare, och också i brödernas egna berättelser skymtar individer de fördömer och konflikter mellan invandrargrupper som visar att man inte ska se migranterna som någon enhetlig grupp.
Bengelsdorff varvar brödernas berättelser – från den farliga resan från det forna hemlandet, över misären i flyktinglägren, ankomsten till ett kallt land långt i norr, sina försök att komma in i det finländska samhället med en positiv attityd, vilja att lära sig nytt och att komma in i arbetslivet med fullgoda insatser – med kommentarer om och iakttagelser av hur den finländska flyktingbyråkratin fungerar. Eller snarare inte fungerar.
Berättelserna visar också hur integrationen är en tvåvägsprocess, det är inte bara bröderna som lär sig, också de som arbetar med dem lär sig nytt av umgänget med dem.
Henrik Othman, Österbottens tidning

Liten bok väcker stora tankar.
Niclas Erlin, Västra Nyland

Måtte Långväga gäster nå beslutsfattare, myndigheter och riksdag. De tre flyktingarnas öden har mycket att lära dem.
Maj-Britt Paro, GOD TID

Brev från min pulpet 2014 

Anna Lena Bengelsdorff rör sig vant och hemtamt i historien, antikens arv, kreatursdriften på Kila gård, upplevelserna med aktiva och begåvade ungar i hem och skola.
Hennes kåserier i Hufvudstadsbladet kommer att vara aktuella, roande eller tankeväckande åtminstone två-tre generationer framåt.
Ralf Friberg i Västra Nyland och Vasabladet

Oberoende om Anna Lena Bengelsdorff tar sats i historiska återblickar eller slår ett slag för naturen i nutid resonerar hon logiskt och inkännande, man tror på vad hon säger.
Egil Green i Borgåbladet

Bengelsdorff tar sina läsare på allvar. Hon tror att vi klarar av ett nyansrikt språk. Ofta när jag gläds åt de finurliga ordvändningarna och oförvägna formuleringarna tänker jag att det är det mest finlandssvenska språk som finns. Det är ett språk som i likriktningens tid sällan numera ses i tryck.
Tove Fagerholm i Åbo Underrättelser

Anna Lena Bengelsdorff har en ovanligt bred kunskapsbas att ösa ur. Hon har varit lärare i historia, nationaekonomi, samhällslära och humanekologi och står därtill stadigt med fötterna på jorden i hemgården Kilas ekologiska jordbruk och boskapsskötsel. Hon är vetgirig av naturen och kombinerat med hennes breda och djupa allmänbildning leder vardagens upptäckarglädje ofta till hisnande djupdykningar i historiska skeenden, myter, traditioner, livsfilosofi.
Maj-Britt Paro i God Tid

Brev från min pulpet för osökt mina tankar till Guss Mattssons Idag-kåserier. Gemensamma nämnare är fräschören, mångsidigheten, det goda språket och konsten att inte säga allt i Olof Lagercrantz anda.
Benita Ahlnäs i Hembygden

Funderingar, 2009

Utan att höja rösten men med fin ironi tadlar hon tidsfenomen som står i konflikt med humana livsideal. Texterna är renons på självcentrering och inbjuder till fortsatt tankeutbyte”
Vasabladet

”Det här är en bok som man gärna har vid sängkanten eller på bordet bredvid sig. Man kan läsa ett kort kåseri under några minuter, lägga den åt sidan och ta fram den igen nästa gång man vill känna ett glatt småleende leta sig fram”
”..de facto god litteratur, inte bara en dagslända i en tidningsspalt”
Borgåbladet

I sin nyutkomna kåseribok Funderingar sätter Bengelsdorff fingret på många ömma punkter. Så är hon också privilegierad att kunna se på tillvaron från olika vinklar, som lärare, jordbrukare, husmor och farmor”
”Anna Lena Bengelsdorff är inte bara en god pedagog utan en iakttagare som kan utnyttja vardagslivets poänger”
Hufvudstadsbladet

Funderingar som får en att fundera
Man kunde kalla Anna Lena Bengelsdorff för den jordbrukande läraren eller den undervisande jordbrukaren.
Hon rör sig obesvärad över en vid skala. Det gäller från daggmaskar, myror och deras funktion i universum till Cicero och Rousseau.
Landsbygdens Folk

Anna Lena Bengelsdorff har sammanställt ett mångsidigt urval av de närmare 400 kåserier som hon under det senaste decenniet skrivit för Hufvudstadsbladets kultur- och dagbokssidor. Det anspråkslösa tonfallet anges redan i titeln, Funderingar. Men funderingar omfattar mer än det tillfälliga, de tenderar att pågå och aktualiseras på nytt i olika sammanhang. Så är det också med Bengelsdorffs iakttagelser; de aktiverar egna tankar och erfarenheter. Perspektiven speglar författarens olika roller: lärarens, jordbrukarens, moderns, far- och mormoderns. De bottnar i olika verkligheter: naturen, livet på landet, storstadsmiljön, närsamhället, skolan, familjen. Insiktsfullt, med underfundighet och humor förankrar hon sina skildringar i vardagliga situationer som sedan blir inkörsporten till engagerande resonemang kring grundläggande frågor av varierande slag, t.ex. Kommer begreppet bildning att återfå sin position utan baktankar på marknadsförmåner? Hur bevarar vi lusten att lära i vår del av världen? Vilka är våra möjligheter att hålla kvar entusiasmen hos barn och unga?
Bibliotekstjänst, Sverige

Bildningens höga visa
Huvudparten av de livsbejakande texterna, jag vill ogärna kalla dem kåserier för de är djupare än så, är publicerade i Hbl.
Jag gjorde mentala anteckningar om visa ord, som var värda att citeras. Men så gav jag upp, de blev för många. Alla som jobbar med barn och unga eller som har unga människor i hushållet har nytta av hennes tankar, som andas stor respekt för individen.
Tidningen Läraren